Hopp är allt vi har. Även när det stod som ett faktum att jag skulle förlora dom så hoppades jag in i det sista även dom sista sekunderna att veterinären skulle säga nej vi provar några veckor till med smärtlindring. Men dom orden kom aldrig över hennes läppar och än idag hoppas jag. Jag hoppas fortfarande att de ska komma på ett sätt att fixa det han hade. Så att någon annan får höra de orden att det kan bli bra att allt kan ordna sig till slut. Jag hoppas och önskar fortfarande massa saker men om jag bara fick välja en sak står det mellan tre saker
1. Att min rygg blir bra
2. att mamma ska kunna springa och gå normalt igen
3 att få spendera en dag till med mina älsklingar.
Så klart önskar jag ändå andra saker men de står högst upp tror jag eller aa en grej till som jag inte tänker ta upp här. hoppas jag hinner mer imorgon. satt två timmar på arosvallen idag
ciao