Finally klar med båda läxorna och de är mejlade till respektive lärare. Sen är det bara en vecka kvar tills det bär av mot tyskland. Det kommer bli legendary :)
Idag har det varit mycket bättre. Även fast vädret var grått och trist har jag mått mycket bättre idag. Jag va hos Linnea en stund och åkte sen hem och fortsatte plugga. 
Göra innan tyskland:
* Packa
*bada båda hundarna
*ryckta Häxan
*städa mitt rum
* träffa alla kompisar jag kommer sakna

Nej men det blir en del att göra.  Aja skola imorgon usch. See ya  

Hej igen. Vi åkte till ransta och firade kusinen :) en mys kväll med kusinerna + Hevi, moster och morbror :) visserligen va viktor och mamma där men det stängde jag ute.  det visade sig att en trevlig och mysig kväll med en komedi va precis vad jag behövde för att må lite bättre :) helt perfekt men när man åker hem blir det lite sämre men det blev att prata med gustav och då mår man alltid lite bättre see ya
 

Hej igen.
ingenting har blivit bättre direkt utan bara värre. Viktor har redan förklarat för mig att hela skolan kommer ta självmord när jag kommer tillbaka från tyskland. Han har förklarat att jag inte har något värde att jag knappt räknas och jag vet att jag inte borde ta åt mig. Men det är ju inte bara han som säger det utan flera stycken. Det känns som om jag inte hör hemma här, jag hoppas jag kommer in på mitt gymnasium i stockholm och att folk där accepterar mig som jag är. Jag har ingenstans att ta vägen, jag försöker vara en duktig dotter jag är tyst och snäll, jag har gjort det hon bett mig om och jag använder helgen åt att göra mina läxor för nästa vecka. Det har jag försökt med hela dagen men dom är ändå inte nöjda. Vad ska jag göra för att dom ska bli nöjda, tycka om mig och vara stolta? Jag vill ha tillbaka mina gammla föräldrar. Jag känner knappt igen dom min generösa, snälla och tröstande mamma har blivit en egoistisk, skvallrande liten fjortis och min pappa han är väl mer som förut än mamma men han finns aldrig här och han bara klagar och håller på precis som viktor för han tror han är rolig. Han säger visserligen inte att jag inte har något värde men han säger ändå saker som sårar.
Mina ögon jag brukar vara så stolt över, de skiftar färg mellan blått, grått och grönt men under en lång tid nu är de bara grå och livlösa. Mitt tjocka hår som brukar glänsa så fint i solen hänger nu i stripor efter bara någon timme och är totalt glanslöst. Jag har inget kvar utom mina vovvar de är de ända i det här huset som ser hur dåligt jag mår, de ser när jag kämpar mot tårarna.

Jag har börjat tända ljus i mitt rum nästan jämt. Jag tänder två ljus och det känns som om jag inte är ensam längre utan som om någon ser och förstår.

Jag har tagigt lite bilder idag kolla här,
       Får se om jag bloggar mer sen hejdå 

Man borde ju tycka att det skulle bli lite bättre efter ett tag men nejdå inte alls. Dagen började med att jag kände mig så orkeslös och vädret gjorde det ju inte bättre. Så jag låg och dröjde mig kvar i sängen alldeles för länge och fick stressa för att hinna gå till bussen. När jag och min bror väntar på bussen så åker en blå renault caddy modell förbi och en liten ful farbros som kör och han höjer handen och pekar fuck you mot mig?!? Det har jag gått och stört mig på idag. Sen kommer man till skolan och bara känner att allt är fel. Jag sätter hörlurarna i öronen och skruvar upp musiken till max att det är hårdrock med stark basgång struntar jag fullständigt i. Jag orkar liksom inte mer. Visst är det lätt att låtsas att man mår bra men missförstå mig inte, det finns stunder då solen bryter igenom molntäcket som har dragigt in över min himmel. 

När jag kommer hem så bråkar jag med mamma. Hon har så svårt att förstå, hon förstår nog inte att jag mår dåligt hon är så upptagen med att läka efter operationen. Men jag behöver också läka och jag orkar inte alltid ta ansvaret att gå ut med hundarna när man bara kan öppna dörren. Jag behöver också bara få krypa ner i sängen och bara vara där. Nätterna som jag sover är egentligen inte sömn. Oftast drömmer jag fast det ändå inte är drömmar utan minnen och när man vaknar och vet att det inte är sant, att det redan har hänt och han inte står i sin vanliga box och gnäggar när jag kommer ner så suger det enormt mycket kraft av mig. Bara att gå upp ur sängen i stället för att ligga kvar och låta tårarna komma.

I alla fall så hände åtminstone en bra sak i skolan idag. Niklas ritade en jätte fin "tatuering" på mig bild kommer efter :) tack Niklas.
Sen kom fluffis och hämtade viktor och de åkte på träning. Så nu är jag instängd i huset med mina föräldrar som klagar och säger egentligen bara två saker  : "gör" "läxorna" och "gå ut med hundarna". Jag vill bara försvinna genom ett hål i marken och inte komma ut fören allt är bra. Jag funderar på att ta hugo och bara åka här ifrån i några timmar för jag orkar verkligen inte mer men frågan är vart jag skulle.    

Ni får ursäkta för den dåliga kvaliten men jag håller på att lära mig den här kameran 
Ciao